Om boken: år / Under förhållanden med ramarna som hängde över honom kunde han inte gå någonstans. "Någonstans" är det bästa konceptet i hans uppfattning. Han bryr sig inte om vart han vill åka, så länge han kan spendera ett stort utrymme i stor skala - för att se vidderna. Stas bodde i ett delat trähus som hamnade över en djup jordspricka efter den sista rörelsen av kustjordar i området kring Kovalevskys Dacha. Sprickorna i husets låga plankväggar upprepade nästan jordens splittring. Han täckte dem med alla typer av trasor, en filt, kuddar, en tröja. Han säger att han skyddar denna dacha. Ägarna kom två gånger för att kasta ut honom ur vraket, och båda gångerna berättade han länge hur han lyckades försvara sin egendom från gårdagens rånare. Bra: - det här är en kratta, en hacka, en kvast, en hink - som uppenbarligen fanns någonstans där. Jag har aldrig varit inne. I allmänhet är det omöjligt att förstå var sanningen flödar och fiktion. Det verkar för mig att han också kom på ett eget namn.